Låt oss slippa Hareidesyndromet, Hamrén!

Ett öppnare landslag i all ära, nu är ialla fall journalisterna glada! Men vad händer om resultaten uteblir? Ska vi då vara glada bara för att vi har en förbundskapten som pratar öppet om allt med alla? Knappast va?!

Åge Hareide tog över som förbundskapten för det Norska landslaget 2004 då man under Drillo Olsen och Nils Johan Semb haft sin mest framgångsrika period någonsin (3 stora mästerskap på 10 år). Hareide satte sin prägel på en gång med en sällsynt öppenhet gentemot media. De öppenhjärtiga intervjuerna haglade under Åges fyra år (04-08) som kapten och detta kryddades med frekventa utspel, allt för att hela tiden göda tidingarna. Symbiosen var total. Tidningarna fick sina rubriker sålde lösnummer medan landslaget fick en löjligt generös arbetsro.

Problemet var ju bara att resultaten uteblev! Norges landslag var under denna period på pappret  ett av de mer kvalitativa på många år med då Englandsbaserade John-Arne Riise, John Carew och Morten Gamst Pedersen i spetsen. Truppen kryddades med en nytänd Steffen Iversen och flera  potentiella sjärnor så som Daniel Braaten, Christian Grindheim, Alex Valencia och Kristofer Hæstad. Men framgångarna lyste med sin frånvaro och när Hareide lämnade sitt uppdrag hade han misslyckats med att ta laget till 3 mästerksap av 3 möjliga. Epoken avslutades 2008 med ett år som blev Norges landslags resultatmässigt sämsta på 20 år då landslaget inte vann en enda match.

Sveriges landslag idag har många likheter med Norges landslag anno 2004. Ett par större stjärnor och ett par potentiella stjärnor. Hamréns likheter med Hareide är också slående. De båda har gedigna framgångar runt om i Skandinavien och de båda lämnade Rosenborg (efter lite tvistande) innan de klev på jobbet som förbundskapten.

Tidningarna ger blanka fan i hur det går för landslaget även om man numera kan skönja en genomgående positivitism när man öppnar exempelvis sportbladet och läser om Zlatan och de andra. Denna positivitism handlar så lite om resultat som det bara går. Istället handlar den om att aktuell journalist fått möjligheten att göra ett bra jobb!

Hoppas att jag inte behöver säga: "vad va det jag sa" nästa sommar...


TV4 satsar stenhårt på Serie A, men vem bryr sig?

Jag har touchat ämnet vid fler tillfällen tidigare i bloggen och nu känns det mer aktuellt än någonsin, för hur intressant är egentligen Serie A anno 2010/11? Inte särskilt intressant om ni frågar mig!

Att TV4 fått sändningsrättigheterna till Serie A till ett reapris är väl knappast någon direkt hemlighet och hade man inte köpt dessa rättigheter hade man stått helt utan fotboll kommande säsing eftersom Canal+ köpt rättigheterna för La Liga. Eurosport blev erbjuden rättigheterna för Serie A förra säsongen men tackade nej då man hade ett luckerativt kontrakt på gång med Bundesliga. Problemet för TV4 är att ingen bryr sig om Serie A. Hussfelt och de andra har i ren desperation försökt hausa ligan nu under sommaren men när de första sändningarna tog plats idag var det som ett enda sömnpiller från start till slut trots kommentatorns envisa försök att försöka spetsa till varje moment. Udinese mot Genoa inför ett (i vanlig ordning) halvtom Stadio Friuli gjorde ingen Serie A-entusiast särskilt lycklig.

När Hussfelt säger "det här är mäktigt mina vänner" då Roma entrade Stadio Olimpico till kvällsmatchen mot Cesena, TROTS att han är belägen i en studio i Stockholm, ja då bara dör det sista lilla av den trovärdighet som fortfarande fanns kvar.

Vad tycker ni?

För er som läser denna blogg..

Är mina texter för långa? Har många sidvisningar men få som kommenterar...

Kanske orkar ni inte läsa allt?

Överskattade fotbollsspelare 2010!


Zlatan a Milano?

Angående Zlatans möjliga flytt till Milan vet jag inte riktigt vad jag ska säga, men det går inte att undgå känslan av att det kommer att bli ett steg tillbaka i karriären. Visst, en ettårig sesiour i Spanien behöver inte betyda att det varit ett misslyckande och jag vägrar att se 16 mål på 29 matcher som en dålig säsong. Spelare som Sneijder och Robben är bara två av alla som aldrig kom till sin rätt i Spanien men som fortsatte sina framgångar på annat håll. Sen har vi exempel på spelare så som Ronaldinho och Ronaldo som var i en nedåtgående sprial när de flyttade till Serie A (och Milan). Om en flytt blir aktuell för Zlatan så ska det bli väldigt intressant att se vilken väg Zlatan tar. Antingen blir det ett lyft eller ett steg bakåt. Att han måste prestera MINST lika bra som sin sista säsong i Inter är ju ingen överdrift. Annars tror jag faktiskt att Zlatan successivt kommer att tappa mark i toppen av världens bästa spelare. Eller är han ens kvar där?

Varför vill då inte Barca behålla honom? Tja det går faktiskt inte att blunda för det faktum att Zlatan inte riktigt blev den spelare som avgjorde de riktigt tuffa matcherna, så som han var i Inter. Hösten var bra och målet i El Classico glömmer vi aldrig, men sen då? Zlatan gjorde 11 av sina mål på de 15 första omgångarna men bara 5 mål på våren. Även i Champions League hade han det lite svårt med enbart 4 mål på 9 matcher varav två mot mindre klubbar som Rubin och Stuttgart. Det låter inte helt pjåkigt och det ÄR det inte heller, men jag tror faktiskt inte att varken Zlatan eller Barcelona är helt nöjda med det. Man ställer högre krav än så. Zlatan vill inte vara en "truppspelare" och ett femteval till varför fansen kommer och ser matcherna. Lite så är det nu.

Men är det inte värt ett försök till? Självklart kan tyckas och så kan det ju även bli, ännu har ju inga papper skrivits på. Dock tycker jag nog att en fortsättning i England hade passat bättre. I Italien har Zlatan ett aningen tillfufsat rykte och enligt mina Italienska vänner är han inte jättepopulär där längre. Och Milan? Tyvärr har det ju blivit lite av fotbollens bakgård, en klubb som konsekvent fått ta emot spelare som inte riktigt lyckats i de allra största klubbarna alt. tappat sin stjärnglans. För något år sen kom Ronaldinho och förra säsongen kom Huntelaar. Vi minns alla Vieris sorgliga tid i klubben och likaså Hernan Crespos. Vi minns även hur Shevchenko kom tillbaka och gjorde NOLL mål på 18 matcher 08/09. Alltså förstår ni? Inte ett enda mål av en spelare som 3 år innan gjorde 19. Nej fan alltså det här känns inte bra!

Säsong tio - elva

Länge sedan jag skrev här nu. Sommaren gick fantastiskt fort men bloggintresset som så hastigt föddes där i maj dog snabbare än vad Hakan Sukur gjorde mål på i bronsmatchen 2002.

VM blev en ganska förhållandevis lealös turnering och om 20 år kommer vi knappast minnas denna turnering som en av de större. Frågan är om vi kommer minnas den alls? Vuvuzelas i all ära men det är ingenting man skriver VM-historia på idag. Faktum är att jag redan idag bara någon månad efter finalen, har svårt att hitta enskilda moment som etsat sig fast. Och då såg jag nästan ALLA matcher! Att Spanien vann låg väldigt rätt i tiden. Man var bäst helt enkelt. De enda som kunde matcha var väl Tyskland i sina bästa stunder och då självklart Holland som dock stensäkert kommer att ta hem titeln om 4 år. Jag tror att Holland tar hem EM redan om två år. För medan spelare som Xavi, Puyol och Villa inte är purunga längre så har Holland ett lag som bara kommer växa. Stommen är mellan 23-26 år gamla och det räcker långt! Finalen förtjänade man dock inte att vinna. Dels för att man spelade som grisar och de största svinen Robben och Van Bommel uppförde sig som småbarn, men främst för att man inte var lika bra.

Nu är säsongen 2010/11 i full gång runt om i Europa och jag funderar fortfarande på hur det kommer att kännas att benämna säsongen som "tio - elva" på samma sätt som man tidigare sa exempelvis "noll åtta - noll nio" eller "nitti åtta - nitti nie". Champions League grupperna är färdiga och det som slår mig när jag tittar igenom grupperna är hur ospännande det ser ut. Ligan har vuxit år för år, mest för att göra plats för "de bästa av de bästa". Problemet är ju att när de historiskt sett "stora" klubbarna underpresterar, tar mer eller mindre okända klubbar plats. För hur intressant känns egentligen lag som Braga, Žilina och Bursaspor? Inte särskilt upphetsande om ni frågar mig! Jag saknar "de neongula" från Dortmund, "de blåa" från Paris "fyrklövena" från Glasgow och "de randiga" från ena sidan av Bosporen. Ja tom "de randiga" från andra sidan. Frågan är om de som ville utvidga Champions League hade i åtanke att ligan idag skulle vara fylld till bredden med lag som ingen egentligen vill se?

På tal om Europaspel så sitter jag just nu och tittar på Elfsborg mot Napoli. Napoli är ett relativt stjärnlöst gäng men ändå så har inte Elfsborg en chans. Cavani pangade in 1-0 och med huvudet 2-0 lite senare. Halvtidsvila nu. Strax efter att Jesper Hussfeldt lämnat över till reklam hör man Kåmark säga "jaha då var det över då.." i tron om att man var ur sändning. Men visst har han rätt käre Pontus. För nog är det över och frågan är om det inte är väldigt sinifikativt för svensk fotboll 2010 när vårt europaspel tar slut den 26e augusti medan de andra länderna ser fram emot en hel höst, vinter och vår av högkvalitativ europeisk fotboll på hemmaplan.

Emir Bajrami, näste man till rakning!

 

Jag fick upp ögonen för Emir Bajrami redan sommaren 2006 när han värvades från Köpings FF till Elfsborg. Den då 18-årige Bajrami var ju självklart inget namn för Elfsborgs startelva men jag tyckte ändå att det var anmärkningsvärt att media uppmärksammade övergången även om det bara var med små notiser lite här och var. En 18-åring med ett år kvar på gymnasiet som går från division 3 till allsvenskan skulle ju normalt sätt inte bringa någon som helst observans. Men Emir hade redan spelat till sig en plats i det dåvarande P18-landslaget vilket indikerade att det handlade om en talangfull spelare. Det är inte många division 3-spelare som går rätt in i ett landslag, inte ens på ungdomsnivå. Efter övergången blev det dock ganska tyst. Ett inhopp under hösten 2006 och enbart sporadiskt spel under 2007. Under 2008 började det dock hända saker och Emir tog flera stora kliv i sin utveckling. Efter det har det konstant talats om Emir och hans kommande äventyr i fotbollsvärlden. Många började skandera efter en landslagsplats redan då och det spekulerades i allt från klubbar som Parma och Sevilla som framtida klubbadress. Sen 2008 har Emir fått dras med alla dessa rykten och spekulationer och i takt med att pressen ökat har tyvärr karriärkurvan planats ut en del. Det var därför med glädje som jag fick nys om de nya övergångsryktena som började surra för någon månad sen. En större Europeisk klubb skulle tydligen vara beredd att punga ut ganska så rejäla pengar för Emir och jag började genast spekulera i Italienska och Franska lag. Döm av min förvåning och besvikelse när lotten sen faller på FC Twente i den Holländska ligan.

FC Twente, från den Holländska staden Enschede (nej inte Enskede) i det flamländska inlandet är ju knappast en Europeisk storklubb. Ok man lyckades vinna den Holländska ligan den gångna säsongen men med totalt 3 titlar (2 liga & 1 cup) i klubbens 45-åriga historia, så talar vi ju knappast om en klubb med någon som helst vinnarkultur. Men egentligen vill jag bortse från Twente i detta resonemang. Sett till klubbadress i Hollands är nog Twente det bästa valet i detta fall. Klubben har chans på spel i Champions League (Eredivise har 2 platser till CL men inga direktplatser) är ju självklart något som främjar klubbens lockelseargument gentemot spelarna. Nej min tveksamhet gäller istället valet att ha Holland som "språngbräda" för våra svenska talanger. Kanske är det dags att inse att det inte riktigt fungerar så som vi hoppats.

Om vi går till grunden i resonemanget så handlar detta om att Holland sedan många år blivit en nästan naturlig språngbräda för unga svenska fotbollsspelare på väg ut i fotbollseuropa. Tyvärr har denna strategi utvecklat sig till lite av en utopi och i dagsläget så fungerar det inte alls lika bra som dessa stackars spelare vill tro. Den enda som klarat av att gå till en riktigt stor klubb via Holland är ju en viss Zlatan. Z behöver ingen närmre presentation men utöver honom så finns det ingen mer. Marcus Allbäck gjorde bra ifrån sig i Heerenveen men hamnade sen på Aston Villas bänk i 2 år. Dåvarande klubbkamraten Erik Edman fick kontrakt med Tottenham och platsade visserligen första säsongen i Premier League men hamnade sen i Frankrike. Daniel Majstorovic spelade precis som Bajrami nu kommer göra, i Twente 2 säsonger för 5-6 år sen och har sedan dess hoppat runt i ett par halvstora Europeiska klubbar. Petter Hansson har en liknande utveckling som Maestro. Utöver dessa fyra herrar är det tunnsått med spelare som traskat vidare och lyckats i en stor liga. Marcus Rosenberg har ju haft sina ljusa stunder i Bremen men ironiskt nog såldes inte han för att han blev för stor för Holland utan snarare för att han inte platsade i Ajax. Lite samma princip gäller Johan Elmander som både behövde komma hem till Djurgården en sväng samt klämma ett par år i Danmark innan succén kom. Sen har vi ju ett gäng spelare inklusive de redan nämnda, som faktiskt gjorde riktigt bra ifrån sig men som ändå inte tog steget. Här syftar jag till spelare som Selakovic, Touma och Barsom eller alla de som fortfarande finns kvar i Holland som Granqvist, Stenman, Lasse Nilsson, Elm (välj valfri) osv. Detta är fortsatt duktiga spelare men de har successivt fått erfara att det kanske inte gick riktigt så enkelt som de trodde.

 

Vad vill jag då komma fram till med de här? Ja personligen har jag tröttnat lite på att en liga som många gånger enbart är marginellt bättre än allsvenskan, konsekvent skall svälja allt vad Sveriges fotbollframtid heter. Nog för att konkurrensen i fotbollseuropa spetsats till en del de senaste 15 åren, det är helt enkelt inte lika lätt att slå igenom stort längre. Men detta behöver inte innebära att vi ALDRIG mer kommer att få se en Brolinutveckling när det gäller våra talanger. Jag hävdar bestämt att det fortfarande GÅR att ta steget till en liga som är bättre än den Holländska. Nu spelar det ju faktiskt ingen roll eftersom att ingen klarar av att ta nästa steg ändå vilket bara stärker min tes om att principen Holland som mellanlandning är överskattad! Jag önskar Emir Bajrami all lycka och hoppas verkligen på en kontinuerlig utveckling med Champions League-spel redan till hösten och sen än övergång till Sevilla redan om 1-2 år. Den här gången ska det lyckas!

* * *

Ni behöver inte påminna mig om att jag nämnde Holland som ett bra alternativ för John Guidetti under kommande säsong. Det handlar mer om att de flesta ligor är bättre än Coca Cola Championship samt att John är 18 och inte 22 som Emir.


Killar kan!


Champions League finalen, dekisgubbarnas revanch!




Något som slagit mig senaste 2-3 åren är hur framför allt Serie A utvecklats till någon form av bakgård för stjärnor strax under det absolut toppskiktet. Spelare som liksom inte riktigt platsade längre bland de stora grabbarna. Likt en uppsamlare efter en gräsklippare hamnar det avklippta gräset i säcken medan de starka grässtråna står kvar. Serie A är uppsamlaren! Ja ni förstår. Det räcker med att titta igenom trupperna i de lag som slutade topp 3 i Serie A efter den gångna säsongen för att få detta bekräftat. Här kryllar det av spelare som dumpats från La Liga och Premier League.

Inbitna fans vill ju självklart hävda att dessa spelare köpts av deras respektive klubbar i Italien och vid första anblick kan det ju självklart verka så, det är ju inga dåliga spelare och Serie A är ju alltid Serie A. Men om man tittar lite på Serie A:s status i dagens fotbollseuropa så är det ju mer eller mindre ett sjunkande skepp. Mutskandalerna och läktarvåldet som skakade ligan för 4-5 år sen skadade ligans anseende något de grövsta och idag finns det liksom inget intresse kvar utanför landets gränser. Knappast innanför heller. Serie A är inte längre en allt för ansedd liga att spela i och de spelare som hamnar där gör det i princip enbart för att de inte platsade i Spanien eller England.

Fotbollen i Italien är idag en urvattnad sörja av det som en gång fanns. Lagen tappar konsekvent sina bästa spelare till klubbar i bättre ligor och de duktiga spelare som finns kvar går uteslutande till toppklubbarna vilket gör att klyftan mellan topp- och bottenlagen är betysligt större i än i andra ligor. Klubbarna i botten ska vi inte ens prata om, här brottas man med hot om konkurs varje sommar. När det gäller klubbarnas infrastruktur så ligger Serie A ljusår efter övriga toppligor i Europa. Titta på de arenor som är i bruk i Italien och jämför sedan med arenorna i framför allt Premier League. Serie A:s arenor är som ett dåligt skämt. Inte ens klassiska arenor som Stadio Olimpico eller San Siro är längre några skönheter att titta på. Nu har Juventus en ny arena på gång som väntas stå klar lagom till säsongen 2011/2012 och det är ju bara att hoppas att övriga klubbar följer efter. Publiksnittet sjunker ju självklart också och efter säsongen 2008/09 hade ligan enbart 11 klubbar med på  topp 100 listan över de klubbar med högst publiksnitt i fotbollseuropa. Siffrorna för den gångna säsongen är inte klara än men uppgifter för året 2009 viade på en minskning på 5% från 2008. Här i Sverige satsar TV4 på Serie A i höst för att försöka återknyta till det intresse vi hade på 90-talet då Tutto In Campo och Uno Kryss Due va ett givet val. Vi får se var det slutar.

Hur mår då ungdomsfotbollen i Italien? Framgångarna för ungdomslandslagen lyser tydligt med sin frånvaro. I U17 sammanhang ligger den senaste skalpen 1987 då ett lag med Lorenzo Amoruso och Gianluca Pessotto kom fyra i U17 VM, knappast några spelare som är aktiva idag. I U20 VM har laget inga som helst framgångar utan det är först när man tittar på U21/U23 tävlingarna som ett par hedersamma resultat visar sig. Italien har vunnit U21 EM  hela 5 gånger sedan 1992. Under 90-talet när laget vann 3 gånger på rad var det spelare som Buffon, Cannavaro, Nesta och Totti som präglade laget, alltså spelare som utgjorde stommen i det lag som vann VM 2006. Den generationen är på väg bort nu och trots att Italien även vann även 2000 och 2004 är man idag inga favoriter till att ta hem sommarens turnering. Från det lag som vann 2004 är det ytterst få som idag är aktuella för sommarens turnering och stommen från 2006 är ju som känt också på väg bort. De mest namnkunnige och de enda som etablerat sig i det riktiga landslaget sen U21 EM 2004 är Romas Daniele De Rossi och Fiorentinas Alberto Gilardino.

Vad vill ja då komma fram till? Jag sitter precis och tittar på ett Inter som höjer Champions League pokalen i skyn. En Italiensk klub ÄR bäst i Europa och Italien ÄR regerande världsmästare! Italien har en förmåga att resa sig som inget annat fotbollsland och frågan är om man inte gör det denna gången också. Zanetti och Cambiasso blev petade ur Argentinas VM-trupp men står ikväll som stora vinnare längst fram i klungan när pokalen höjs! Champions League finalen ger Serie A ytterligare en chans att stärka sin respekt. Snälla ta denna chans! Vi vill se de stora spelarna tillbaka i Italien och vi vill se en liga som blomstrar på samma sätt som på för 20 år sen!



* * *

Finalen i övrigt var väl ingen åskådsmässig höjdare. Bayern hade ett marginellt övertag och både Robben och Müller hade ett par riktigt giftiga lägen men mannen för dagen var ju självklart Diego Alberto Milito. Diego förresten, vem är det? Den snart 31-årige Argentinaren från förorten Bernal utan för Buenos Aires har alltid öst in mål och för några år sen provade han lyckan i Spanien och Real Zaragoza. Målen fortsatte rinna in men ingen av de riktigt stora klubbarna nappade och han hamnade via Genoa i Inter inför denna säsong. Tänk om han gjort som brorsan Gabriel och gått till Barcelona. Gabriel sitter idag rätt mycket på bänken.

 


22 dagar kvar...

* * *

 

Zlatan, ständigt denne Zlatan. Man ska väl egentligen inte kunna klaga på en spelare som gör 16 mål under en säsong i världens kanske bästa liga. Eller ska man det? Faktum är ju att vi ändå inte är riktigt nöjda med honom. Ändå hade vi nog önskat lite mer. Jag tror vår besvikelse bottnar i hur han skämt ut oss under åren. Zlatan har liksom blivit vår stolthet personifierad ute i fotbollseuropa och i tider när vi knappt har några andra tongivande spelare i världens bästa ligor längre, blir Zlatan om möjligt ännu viktigare för oss. Under åren har vi sett honom bära hela lag på sina axlar. Under hans två sista säsonger i Inter var han fenomenal och med en frisk Z i EM 2008 hade det kunnat gå hur långt som helst. Men i Barca har det inte riktigt blivit så. I Barca blev han en i mängden strax bakom de riktigt stora stjärnorna som Messi och Xavi. I slutet av säsongen så fick ju även Bojan lite av ett genombrott som förpassade Zlatan ännu mer till anonymitetens avbytarbänk. Det är inte så vi vill se Zlatan och det är inte så Zlatan vill se sig själv.
Precis som skribenten vars ord ni skådar, så är Zlatan född 1981 och fyller alltså 29 i höst. Zlatan är inte ung längre och har väl högst 2-3 år kvar på den här nivån. Jag tror inte han vill spendera dessa år på nån anonym bänk oavsett om det är på en av Europas största och kanske finaste arenor. Zlatan är en exceptionist och vill alltid stå i centrum och det är nog därför han inte kommer att stanna i Barca till nästa säsong. Det har talats om Milan men jag förstår inte varför Zlatan skulle vilja återvända till att spela inför tomma läktare i en allt mer inattraktiv Serie A. Få ligor är så mycket på dekis som Serie A just nu och jag tror inte det dröjer länge innan Ligue 1 är större oavsett om Inter vinner CL eller ej. Nej Zlatan ska ju självklart till England och Premier League. Men inte hybrisklubbar som Manchester City eller Chelsea. Zlatan ska till ett annat lag i Manchester, gissa vilket?!
* * *
Förresten Uniteds bulgar Dimitar Berbatov fick ett telefonsamtal här om dagen.
Det var 90-talet som ringde och vill ha tillbaka sin mittbena
* * *
En annan spelare som varit på tapeten rätt ordentligt senaste tiden är ju stjärnskottet John Guidetti. För 2 år sen lämnade John Sverige och Brommapojkarna för Manchester Citys ungdomsakademi. Redan då hade han som 16-åring gjort debut i Superettan. Efter två säsonger i Citys ungdoms- och reservlag var John tillbaka på svensk mark tidigare i våras för en utlåningsperiod till moderklubben BP. För att vara helt ärlig så stod nog John för lite av en succé. Med sin styrka och snabbhet imponerade han nog på oss alla och med två mål samt ett gäng förarbeten blev han snabbt en av lagets mest tongivande spelare. Nu har lånet med BP tagit slut och Guidetti står inför en spännande om än osäker framtid. Redan för ett par veckor sen hintade John om att en utlåning till Coca Cola Championship kan bli aktuell under hösten och det är där jag ställer mig frågande: varför? John har ju uppenbarligen bevisat att han duger bra i Allsvenskan. Kör säsongen ut med BP istället eller testa på AIK som han tränade med förra sommaren? Haka på alla andra svenskar i Holland eller Danmark? Allt förutom att ge sig ner i förädiska CCC. CCC är en sparka&spring liga utan dess like och det finns ingenting för Guidetti att hämta där. Möjligtvis ett par skador och ett sargat självförtroende men för en spelare med snabbheten och tekniken som främsta signum är det ett MÅSTE att spela i en liga där dessa egenskaper främjas. Jag såg ett par matcher från CCC under säsongen och för att vara ärlig undrade jag först om det var ett skämt. Planerna såg ut som åkrar och spelnivån var undermålig. Underhållningen gick inte att klaga på men utöver det såg det mest ut som en korpmatch.
John har redan tapetserat Sveriges medier med sitt enorma ego. Han låter nästan läskigt lik en viss Bojan Djordic ibland och talar till och med med lite brytning. Ja faktiskt! Käften går i ett och för en sådan spelare är det väldigt viktigt att ganska snart få omsätta sitt snack i bedrifter på plan annars kommer det att sluta som för en viss... Bojan Djordic. Som en medioker fotbollsspelare i ett mediekort allsvenskt lag.
* * *

(Fortfarande) 24 dagar kvar...

Glömde kommentera Michael Ballacks bortfall från sommarens turnering. Självklart är det en stor förlust för Tyskland. Inte för att Ballen längre är samma spelare som för 5-6 år sen. Jag minns VM 2002 och hur han missade finalen mot Brasilien pga avstängning. Hade han spelat den matchen hade inte Brasilien vunnit oberoende av Ronaldo och hans nya frisyr, så bra var Ballack då. I Chelsea har han mer och mer blivit en i mängden och tillåts inte alls att spela på samma sätt som under exempelvis de sista åren i Leverkusen. Glömmer aldrig hur han nästan ensam höll kvar sitt lag i en Champions League match mot Arsenal på Highbury. Han var överallt!

Michael Ballack är en nationalikon som betyder väldigt mycket för landslaget så oavsett huruvida han är lika kvick och kraftfull som förr så lämnar han ett stort hål efter sig. Nu är det så att Tyskland besitter väldigt mycket kvalitet i laget även utan honom och ett ordspråk som den enes död den andres bröd kommer väl till pass här. Nu krävs det att någon annan kliver fram och tar tag i taktpinnen. Vem ersätter och hur kommer Tyskland formera sitt mittfält utan Ballack på plan?

Svaret kan bli Sami Khedira. 23-åringen med rötterna i Tunisien, har gjort en fantastisk säsong i Stuttgart och är precis som Ballack en stor och fysisk spelare som gör sig bäst ganska långt ner i plan. Men hans rutin från matcher i större sammanhang är nästan löjlig i jämförelse. Totalt har han vid dagens datum gjort tre träningslandskamper varav endast en från start (där han sedan blev utbytt i 72:a minuten). Rutinens betydelse ska inte underskattas i en VM-turnering. Man kan komma långt på ren inspiration men när det börjar dra ihop sig mot kvartsfinaler, förlängningar och straffsparkar finns det inget som är så viktigt som rutin. Khedira som enbart har ett 20-tal ungdomslandskamper och 10 matcher i Champions League, har inte den rutinen.

Man ska inte överskatta en enskild spelare betydelse för ett helt lag, men Ballacks skadefrånvaro kan betyda respass för Tyskland redan i gruppespelet. Kom ihåg var ni läste det först!

24 dagar kvar...

Den absolut sista nedräkningen har börjat. 4 år av traditionsenliga diskussioner har passerat och vi har återigen fått skräckscenarion uppmålade för oss gällande arenor som inte kommer hinna byggas färdigt, mördartutor på läktarna, diverse terrorattacker och spaltmeter med papegojskit om spelarna som IINTE kommer att vara med i VM. Som vanligt så kommer VM att komma igång utan problem. Arenorna kommer stå ståtligt färdiga, tutorna kommer inte låta särskilt mycket, Al-Qaida håller sig undan och vi kommer alla så sakteliga förstå att världens bästa spelare faktiskt är med i VM. Allt som vanligt helt enkelt.

Hur känns då denna VM-turnering egentligen? Vad har vi att vänta? I vanlig ordning är det svårt att kunna känna temperaturen på en turnering som rent geografiskt kommer att spelas så långt bort. Med en geografisk närhet kan man nästan känna pulsen i luften och ingen glömmer väl när Sverige målade hela Berlin gult för fyra år sen. Nationens kärlek dränkte oss och även om man satt i en liten stuga utanför Kiruna och följde matchen så kunde man känna hur lukten av billig starköl och svettiga vikingamösser svepte in över Östersjöns södra delar. Nu är inte Sverige med och turneringen spelas på andra sidan jordklotet. Är det verkligen möjligt att hitta den riktiga Vm-atmosfären under de förutsättningarna? Senast vi stod inför detta problem var i Mexico-VM 1986 och det blev en av de mest händelsrika turneringar någonsin. Kanske något liknande i år?

För självklart kommer man att vara i extas när första avsparken väl tas den 11e juni. Nog för att Sydafrika - Mexico är en otroligt ointressant match, visst kommer man ändå att sitta som klistrad framför TV:n.

Jag tänkte vänta lite med att gå in på mina förväntningar och förhoppningar kring denna turnering. Dock vill jag bara poängtera en sak. Argentina vinner VM-guld och Chile blir turneringens uppstickare! Kom ihåg var ni läste det först!

RSS 2.0