Låt oss slippa Hareidesyndromet, Hamrén!
Åge Hareide tog över som förbundskapten för det Norska landslaget 2004 då man under Drillo Olsen och Nils Johan Semb haft sin mest framgångsrika period någonsin (3 stora mästerskap på 10 år). Hareide satte sin prägel på en gång med en sällsynt öppenhet gentemot media. De öppenhjärtiga intervjuerna haglade under Åges fyra år (04-08) som kapten och detta kryddades med frekventa utspel, allt för att hela tiden göda tidingarna. Symbiosen var total. Tidningarna fick sina rubriker sålde lösnummer medan landslaget fick en löjligt generös arbetsro.
Problemet var ju bara att resultaten uteblev! Norges landslag var under denna period på pappret ett av de mer kvalitativa på många år med då Englandsbaserade John-Arne Riise, John Carew och Morten Gamst Pedersen i spetsen. Truppen kryddades med en nytänd Steffen Iversen och flera potentiella sjärnor så som Daniel Braaten, Christian Grindheim, Alex Valencia och Kristofer Hæstad. Men framgångarna lyste med sin frånvaro och när Hareide lämnade sitt uppdrag hade han misslyckats med att ta laget till 3 mästerksap av 3 möjliga. Epoken avslutades 2008 med ett år som blev Norges landslags resultatmässigt sämsta på 20 år då landslaget inte vann en enda match.
Sveriges landslag idag har många likheter med Norges landslag anno 2004. Ett par större stjärnor och ett par potentiella stjärnor. Hamréns likheter med Hareide är också slående. De båda har gedigna framgångar runt om i Skandinavien och de båda lämnade Rosenborg (efter lite tvistande) innan de klev på jobbet som förbundskapten.
Tidningarna ger blanka fan i hur det går för landslaget även om man numera kan skönja en genomgående positivitism när man öppnar exempelvis sportbladet och läser om Zlatan och de andra. Denna positivitism handlar så lite om resultat som det bara går. Istället handlar den om att aktuell journalist fått möjligheten att göra ett bra jobb!
Hoppas att jag inte behöver säga: "vad va det jag sa" nästa sommar...
TV4 satsar stenhårt på Serie A, men vem bryr sig?
Att TV4 fått sändningsrättigheterna till Serie A till ett reapris är väl knappast någon direkt hemlighet och hade man inte köpt dessa rättigheter hade man stått helt utan fotboll kommande säsing eftersom Canal+ köpt rättigheterna för La Liga. Eurosport blev erbjuden rättigheterna för Serie A förra säsongen men tackade nej då man hade ett luckerativt kontrakt på gång med Bundesliga. Problemet för TV4 är att ingen bryr sig om Serie A. Hussfelt och de andra har i ren desperation försökt hausa ligan nu under sommaren men när de första sändningarna tog plats idag var det som ett enda sömnpiller från start till slut trots kommentatorns envisa försök att försöka spetsa till varje moment. Udinese mot Genoa inför ett (i vanlig ordning) halvtom Stadio Friuli gjorde ingen Serie A-entusiast särskilt lycklig.
När Hussfelt säger "det här är mäktigt mina vänner" då Roma entrade Stadio Olimpico till kvällsmatchen mot Cesena, TROTS att han är belägen i en studio i Stockholm, ja då bara dör det sista lilla av den trovärdighet som fortfarande fanns kvar.
Vad tycker ni?
För er som läser denna blogg..
Kanske orkar ni inte läsa allt?
Överskattade fotbollsspelare 2010!
Zlatan a Milano?
Varför vill då inte Barca behålla honom? Tja det går faktiskt inte att blunda för det faktum att Zlatan inte riktigt blev den spelare som avgjorde de riktigt tuffa matcherna, så som han var i Inter. Hösten var bra och målet i El Classico glömmer vi aldrig, men sen då? Zlatan gjorde 11 av sina mål på de 15 första omgångarna men bara 5 mål på våren. Även i Champions League hade han det lite svårt med enbart 4 mål på 9 matcher varav två mot mindre klubbar som Rubin och Stuttgart. Det låter inte helt pjåkigt och det ÄR det inte heller, men jag tror faktiskt inte att varken Zlatan eller Barcelona är helt nöjda med det. Man ställer högre krav än så. Zlatan vill inte vara en "truppspelare" och ett femteval till varför fansen kommer och ser matcherna. Lite så är det nu.
Men är det inte värt ett försök till? Självklart kan tyckas och så kan det ju även bli, ännu har ju inga papper skrivits på. Dock tycker jag nog att en fortsättning i England hade passat bättre. I Italien har Zlatan ett aningen tillfufsat rykte och enligt mina Italienska vänner är han inte jättepopulär där längre. Och Milan? Tyvärr har det ju blivit lite av fotbollens bakgård, en klubb som konsekvent fått ta emot spelare som inte riktigt lyckats i de allra största klubbarna alt. tappat sin stjärnglans. För något år sen kom Ronaldinho och förra säsongen kom Huntelaar. Vi minns alla Vieris sorgliga tid i klubben och likaså Hernan Crespos. Vi minns även hur Shevchenko kom tillbaka och gjorde NOLL mål på 18 matcher 08/09. Alltså förstår ni? Inte ett enda mål av en spelare som 3 år innan gjorde 19. Nej fan alltså det här känns inte bra!
Säsong tio - elva
VM blev en ganska förhållandevis lealös turnering och om 20 år kommer vi knappast minnas denna turnering som en av de större. Frågan är om vi kommer minnas den alls? Vuvuzelas i all ära men det är ingenting man skriver VM-historia på idag. Faktum är att jag redan idag bara någon månad efter finalen, har svårt att hitta enskilda moment som etsat sig fast. Och då såg jag nästan ALLA matcher! Att Spanien vann låg väldigt rätt i tiden. Man var bäst helt enkelt. De enda som kunde matcha var väl Tyskland i sina bästa stunder och då självklart Holland som dock stensäkert kommer att ta hem titeln om 4 år. Jag tror att Holland tar hem EM redan om två år. För medan spelare som Xavi, Puyol och Villa inte är purunga längre så har Holland ett lag som bara kommer växa. Stommen är mellan 23-26 år gamla och det räcker långt! Finalen förtjänade man dock inte att vinna. Dels för att man spelade som grisar och de största svinen Robben och Van Bommel uppförde sig som småbarn, men främst för att man inte var lika bra.
Nu är säsongen 2010/11 i full gång runt om i Europa och jag funderar fortfarande på hur det kommer att kännas att benämna säsongen som "tio - elva" på samma sätt som man tidigare sa exempelvis "noll åtta - noll nio" eller "nitti åtta - nitti nie". Champions League grupperna är färdiga och det som slår mig när jag tittar igenom grupperna är hur ospännande det ser ut. Ligan har vuxit år för år, mest för att göra plats för "de bästa av de bästa". Problemet är ju att när de historiskt sett "stora" klubbarna underpresterar, tar mer eller mindre okända klubbar plats. För hur intressant känns egentligen lag som Braga, Žilina och Bursaspor? Inte särskilt upphetsande om ni frågar mig! Jag saknar "de neongula" från Dortmund, "de blåa" från Paris "fyrklövena" från Glasgow och "de randiga" från ena sidan av Bosporen. Ja tom "de randiga" från andra sidan. Frågan är om de som ville utvidga Champions League hade i åtanke att ligan idag skulle vara fylld till bredden med lag som ingen egentligen vill se?
På tal om Europaspel så sitter jag just nu och tittar på Elfsborg mot Napoli. Napoli är ett relativt stjärnlöst gäng men ändå så har inte Elfsborg en chans. Cavani pangade in 1-0 och med huvudet 2-0 lite senare. Halvtidsvila nu. Strax efter att Jesper Hussfeldt lämnat över till reklam hör man Kåmark säga "jaha då var det över då.." i tron om att man var ur sändning. Men visst har han rätt käre Pontus. För nog är det över och frågan är om det inte är väldigt sinifikativt för svensk fotboll 2010 när vårt europaspel tar slut den 26e augusti medan de andra länderna ser fram emot en hel höst, vinter och vår av högkvalitativ europeisk fotboll på hemmaplan.
Emir Bajrami, näste man till rakning!

Jag fick upp ögonen för Emir Bajrami redan sommaren 2006 när han värvades från Köpings FF till Elfsborg. Den då 18-årige Bajrami var ju självklart inget namn för Elfsborgs startelva men jag tyckte ändå att det var anmärkningsvärt att media uppmärksammade övergången även om det bara var med små notiser lite här och var. En 18-åring med ett år kvar på gymnasiet som går från division 3 till allsvenskan skulle ju normalt sätt inte bringa någon som helst observans. Men Emir hade redan spelat till sig en plats i det dåvarande P18-landslaget vilket indikerade att det handlade om en talangfull spelare. Det är inte många division 3-spelare som går rätt in i ett landslag, inte ens på ungdomsnivå. Efter övergången blev det dock ganska tyst. Ett inhopp under hösten 2006 och enbart sporadiskt spel under 2007. Under 2008 började det dock hända saker och Emir tog flera stora kliv i sin utveckling. Efter det har det konstant talats om Emir och hans kommande äventyr i fotbollsvärlden. Många började skandera efter en landslagsplats redan då och det spekulerades i allt från klubbar som Parma och Sevilla som framtida klubbadress. Sen 2008 har Emir fått dras med alla dessa rykten och spekulationer och i takt med att pressen ökat har tyvärr karriärkurvan planats ut en del. Det var därför med glädje som jag fick nys om de nya övergångsryktena som började surra för någon månad sen. En större Europeisk klubb skulle tydligen vara beredd att punga ut ganska så rejäla pengar för Emir och jag började genast spekulera i Italienska och Franska lag. Döm av min förvåning och besvikelse när lotten sen faller på FC Twente i den Holländska ligan.
FC Twente, från den Holländska staden Enschede (nej inte Enskede) i det flamländska inlandet är ju knappast en Europeisk storklubb. Ok man lyckades vinna den Holländska ligan den gångna säsongen men med totalt 3 titlar (2 liga & 1 cup) i klubbens 45-åriga historia, så talar vi ju knappast om en klubb med någon som helst vinnarkultur. Men egentligen vill jag bortse från Twente i detta resonemang. Sett till klubbadress i Hollands är nog Twente det bästa valet i detta fall. Klubben har chans på spel i Champions League (Eredivise har 2 platser till CL men inga direktplatser) är ju självklart något som främjar klubbens lockelseargument gentemot spelarna. Nej min tveksamhet gäller istället valet att ha Holland som "språngbräda" för våra svenska talanger. Kanske är det dags att inse att det inte riktigt fungerar så som vi hoppats.
Om vi går till grunden i resonemanget så handlar detta om att Holland sedan många år blivit en nästan naturlig språngbräda för unga svenska fotbollsspelare på väg ut i fotbollseuropa. Tyvärr har denna strategi utvecklat sig till lite av en utopi och i dagsläget så fungerar det inte alls lika bra som dessa stackars spelare vill tro. Den enda som klarat av att gå till en riktigt stor klubb via Holland är ju en viss Zlatan. Z behöver ingen närmre presentation men utöver honom så finns det ingen mer. Marcus Allbäck gjorde bra ifrån sig i Heerenveen men hamnade sen på Aston Villas bänk i 2 år. Dåvarande klubbkamraten Erik Edman fick kontrakt med Tottenham och platsade visserligen första säsongen i Premier League men hamnade sen i Frankrike. Daniel Majstorovic spelade precis som Bajrami nu kommer göra, i Twente 2 säsonger för 5-6 år sen och har sedan dess hoppat runt i ett par halvstora Europeiska klubbar. Petter Hansson har en liknande utveckling som Maestro. Utöver dessa fyra herrar är det tunnsått med spelare som traskat vidare och lyckats i en stor liga. Marcus Rosenberg har ju haft sina ljusa stunder i Bremen men ironiskt nog såldes inte han för att han blev för stor för Holland utan snarare för att han inte platsade i Ajax. Lite samma princip gäller Johan Elmander som både behövde komma hem till Djurgården en sväng samt klämma ett par år i Danmark innan succén kom. Sen har vi ju ett gäng spelare inklusive de redan nämnda, som faktiskt gjorde riktigt bra ifrån sig men som ändå inte tog steget. Här syftar jag till spelare som Selakovic, Touma och Barsom eller alla de som fortfarande finns kvar i Holland som Granqvist, Stenman, Lasse Nilsson, Elm (välj valfri) osv. Detta är fortsatt duktiga spelare men de har successivt fått erfara att det kanske inte gick riktigt så enkelt som de trodde.
Vad vill jag då komma fram till med de här? Ja personligen har jag tröttnat lite på att en liga som många gånger enbart är marginellt bättre än allsvenskan, konsekvent skall svälja allt vad Sveriges fotbollframtid heter. Nog för att konkurrensen i fotbollseuropa spetsats till en del de senaste 15 åren, det är helt enkelt inte lika lätt att slå igenom stort längre. Men detta behöver inte innebära att vi ALDRIG mer kommer att få se en Brolinutveckling när det gäller våra talanger. Jag hävdar bestämt att det fortfarande GÅR att ta steget till en liga som är bättre än den Holländska. Nu spelar det ju faktiskt ingen roll eftersom att ingen klarar av att ta nästa steg ändå vilket bara stärker min tes om att principen Holland som mellanlandning är överskattad! Jag önskar Emir Bajrami all lycka och hoppas verkligen på en kontinuerlig utveckling med Champions League-spel redan till hösten och sen än övergång till Sevilla redan om 1-2 år. Den här gången ska det lyckas!
* * *
Ni behöver inte påminna mig om att jag nämnde Holland som ett bra alternativ för John Guidetti under kommande säsong. Det handlar mer om att de flesta ligor är bättre än Coca Cola Championship samt att John är 18 och inte 22 som Emir.
Killar kan!
Champions League finalen, dekisgubbarnas revanch!

Något som slagit mig senaste 2-3 åren är hur framför allt Serie A utvecklats till någon form av bakgård för stjärnor strax under det absolut toppskiktet. Spelare som liksom inte riktigt platsade längre bland de stora grabbarna. Likt en uppsamlare efter en gräsklippare hamnar det avklippta gräset i säcken medan de starka grässtråna står kvar. Serie A är uppsamlaren! Ja ni förstår. Det räcker med att titta igenom trupperna i de lag som slutade topp 3 i Serie A efter den gångna säsongen för att få detta bekräftat. Här kryllar det av spelare som dumpats från La Liga och Premier League.
Inbitna fans vill ju självklart hävda att dessa spelare köpts av deras respektive klubbar i Italien och vid första anblick kan det ju självklart verka så, det är ju inga dåliga spelare och Serie A är ju alltid Serie A. Men om man tittar lite på Serie A:s status i dagens fotbollseuropa så är det ju mer eller mindre ett sjunkande skepp. Mutskandalerna och läktarvåldet som skakade ligan för 4-5 år sen skadade ligans anseende något de grövsta och idag finns det liksom inget intresse kvar utanför landets gränser. Knappast innanför heller. Serie A är inte längre en allt för ansedd liga att spela i och de spelare som hamnar där gör det i princip enbart för att de inte platsade i Spanien eller England.
Fotbollen i Italien är idag en urvattnad sörja av det som en gång fanns. Lagen tappar konsekvent sina bästa spelare till klubbar i bättre ligor och de duktiga spelare som finns kvar går uteslutande till toppklubbarna vilket gör att klyftan mellan topp- och bottenlagen är betysligt större i än i andra ligor. Klubbarna i botten ska vi inte ens prata om, här brottas man med hot om konkurs varje sommar. När det gäller klubbarnas infrastruktur så ligger Serie A ljusår efter övriga toppligor i Europa. Titta på de arenor som är i bruk i Italien och jämför sedan med arenorna i framför allt Premier League. Serie A:s arenor är som ett dåligt skämt. Inte ens klassiska arenor som Stadio Olimpico eller San Siro är längre några skönheter att titta på. Nu har Juventus en ny arena på gång som väntas stå klar lagom till säsongen 2011/2012 och det är ju bara att hoppas att övriga klubbar följer efter. Publiksnittet sjunker ju självklart också och efter säsongen 2008/09 hade ligan enbart 11 klubbar med på topp 100 listan över de klubbar med högst publiksnitt i fotbollseuropa. Siffrorna för den gångna säsongen är inte klara än men uppgifter för året 2009 viade på en minskning på 5% från 2008. Här i Sverige satsar TV4 på Serie A i höst för att försöka återknyta till det intresse vi hade på 90-talet då Tutto In Campo och Uno Kryss Due va ett givet val. Vi får se var det slutar.
Hur mår då ungdomsfotbollen i Italien? Framgångarna för ungdomslandslagen lyser tydligt med sin frånvaro. I U17 sammanhang ligger den senaste skalpen 1987 då ett lag med Lorenzo Amoruso och Gianluca Pessotto kom fyra i U17 VM, knappast några spelare som är aktiva idag. I U20 VM har laget inga som helst framgångar utan det är först när man tittar på U21/U23 tävlingarna som ett par hedersamma resultat visar sig. Italien har vunnit U21 EM hela 5 gånger sedan 1992. Under 90-talet när laget vann 3 gånger på rad var det spelare som Buffon, Cannavaro, Nesta och Totti som präglade laget, alltså spelare som utgjorde stommen i det lag som vann VM 2006. Den generationen är på väg bort nu och trots att Italien även vann även 2000 och 2004 är man idag inga favoriter till att ta hem sommarens turnering. Från det lag som vann 2004 är det ytterst få som idag är aktuella för sommarens turnering och stommen från 2006 är ju som känt också på väg bort. De mest namnkunnige och de enda som etablerat sig i det riktiga landslaget sen U21 EM 2004 är Romas Daniele De Rossi och Fiorentinas Alberto Gilardino.
Vad vill ja då komma fram till? Jag sitter precis och tittar på ett Inter som höjer Champions League pokalen i skyn. En Italiensk klub ÄR bäst i Europa och Italien ÄR regerande världsmästare! Italien har en förmåga att resa sig som inget annat fotbollsland och frågan är om man inte gör det denna gången också. Zanetti och Cambiasso blev petade ur Argentinas VM-trupp men står ikväll som stora vinnare längst fram i klungan när pokalen höjs! Champions League finalen ger Serie A ytterligare en chans att stärka sin respekt. Snälla ta denna chans! Vi vill se de stora spelarna tillbaka i Italien och vi vill se en liga som blomstrar på samma sätt som på för 20 år sen!

22 dagar kvar...


(Fortfarande) 24 dagar kvar...
Michael Ballack är en nationalikon som betyder väldigt mycket för landslaget så oavsett huruvida han är lika kvick och kraftfull som förr så lämnar han ett stort hål efter sig. Nu är det så att Tyskland besitter väldigt mycket kvalitet i laget även utan honom och ett ordspråk som den enes död den andres bröd kommer väl till pass här. Nu krävs det att någon annan kliver fram och tar tag i taktpinnen. Vem ersätter och hur kommer Tyskland formera sitt mittfält utan Ballack på plan?
Svaret kan bli Sami Khedira. 23-åringen med rötterna i Tunisien, har gjort en fantastisk säsong i Stuttgart och är precis som Ballack en stor och fysisk spelare som gör sig bäst ganska långt ner i plan. Men hans rutin från matcher i större sammanhang är nästan löjlig i jämförelse. Totalt har han vid dagens datum gjort tre träningslandskamper varav endast en från start (där han sedan blev utbytt i 72:a minuten). Rutinens betydelse ska inte underskattas i en VM-turnering. Man kan komma långt på ren inspiration men när det börjar dra ihop sig mot kvartsfinaler, förlängningar och straffsparkar finns det inget som är så viktigt som rutin. Khedira som enbart har ett 20-tal ungdomslandskamper och 10 matcher i Champions League, har inte den rutinen.
Man ska inte överskatta en enskild spelare betydelse för ett helt lag, men Ballacks skadefrånvaro kan betyda respass för Tyskland redan i gruppespelet. Kom ihåg var ni läste det först!
24 dagar kvar...
Hur känns då denna VM-turnering egentligen? Vad har vi att vänta? I vanlig ordning är det svårt att kunna känna temperaturen på en turnering som rent geografiskt kommer att spelas så långt bort. Med en geografisk närhet kan man nästan känna pulsen i luften och ingen glömmer väl när Sverige målade hela Berlin gult för fyra år sen. Nationens kärlek dränkte oss och även om man satt i en liten stuga utanför Kiruna och följde matchen så kunde man känna hur lukten av billig starköl och svettiga vikingamösser svepte in över Östersjöns södra delar. Nu är inte Sverige med och turneringen spelas på andra sidan jordklotet. Är det verkligen möjligt att hitta den riktiga Vm-atmosfären under de förutsättningarna? Senast vi stod inför detta problem var i Mexico-VM 1986 och det blev en av de mest händelsrika turneringar någonsin. Kanske något liknande i år?
För självklart kommer man att vara i extas när första avsparken väl tas den 11e juni. Nog för att Sydafrika - Mexico är en otroligt ointressant match, visst kommer man ändå att sitta som klistrad framför TV:n.
Jag tänkte vänta lite med att gå in på mina förväntningar och förhoppningar kring denna turnering. Dock vill jag bara poängtera en sak. Argentina vinner VM-guld och Chile blir turneringens uppstickare! Kom ihåg var ni läste det först!
